Urdhva Padmasana & Pindasana



Urdhva Padmasana och Pindasana. Dessa är de två sista ställningarna där vi är uppochned och kan upplevas som ganska så svåra inledningsvis. Men stegvis blir de mera tillgängliga. Alla dessa uppochnedvända ställningar stannar man längre och längre i ju mer van man blir vid att göra dem.


Att tänka på när du gör båda dessa ställningar:

Fokusera på ditt andetag och på att försöka släppa spänningar. Dra in skulderbladen mot varandra, så att inte allt tryck ligger på nacken. Trycket ligger mycket på nacken i början, men då vi inte stannar så länge i ställningen gör det inte så mycket. Men så småningom ligger inget tryck alls på nacken. Det kommer också gå att sticka in ett finger mellan skulderbladen, då nacken inte ens är kvar i golvet, utan vikten ligger mer på axlar och huvud.

Urdhva Padmasana

Att tänka på när du gör denna ställningen:

Efter Karnapidasana, när vi trycker knäna mot huvudet, så sträcker du upp benen rakt upp till skulderstående igen. Därefter korsar du fötterna och böj knäna, så att du sitter upp och ned i skräddarställning. Försök att inte ha knäna för nära överkroppen. När du har hittat balansen här lite mer, kan du prova att sätta händerna på knäna. Tag en hand i taget. Slutligen när höften är öppen har man benen i lotus i denna ställning.


Pindasana

Att tänka på när du gör denna ställningen:

Pindasana kallas för embryoställningen, för i denna ska vi försöka göra oss så små som möjligt. Vi ska krypa ihop som en boll på axlarna.


När vi sedan rullar ned för att göra fisken (kommer beskrivning på den nästa vecka), då är det bra om man kan försöka hålla kvar huvudet i golvet och inte sätta sig upp.


Ställningarna är bra för:

Båda dessa ställningar påverkar och balanserar vårt endokrina system och vårt matsmältningssystem på ett djupare plan. I början kan det kännas tungt, stelt och klumpigt i dessa ställningar. Så länge det känns så är det bra att inte stanna för länge i ställningen.